Droitwich Canals

Droitwich-kanalerna består av tre delar. Från Severn räknat Droitwich Barge Canal - Droitwich pråmkanal. En kanaliserad del av floden Salwarpe. Droitwich Junction Canal - Droitwich förbindelsekanal.

Namn

Längd

Fartygslängd

Bredd

Djup

Antal
slussar

Byggår
(Större ombyggnad)

Droitwich Canals

11,6 km

m

m

m

9 + 7

1662, 1675, 1693, 1703, 1747, 1755
1767 - 1771
1852 - 1854

 

Redan under romartiden var Droitwich ett mycket viktigt centrum för saltproduktion. Här fanns åtskilliga saltvattenkällor i dagen. Dessa gjorde bland anat att floden Salwarpe hade så hög salthalt att sötvattenfiskar inte kunde leva där.
År 1662 fick man tillstånd av parlamentet att förbättra farleden på floden Salwarpe mellan Droitwich och floden Severn för att underläta transporterna av det färdiga saltet ut över landet. Åtskilligt gjordes, bland annat byggdes fem slussar men 1675 avbröts arbetena. Okänt av vilken anledning. Senare under 1670-talet återupptogs arbetena, man fick nya tillstånd från parlamentet och ytterligare 4 000 pund spenderades på att förbättra farlederna både på Salwarpe och på floden Stour. Men tillräckligt var det inte.
Under första halvan av 1700-talet ökade saltproduktionen kraftigt och 1767 engagerade myndigheterna i Droitwich James Brindley för att göra nödvändiga undersökningar för en kanal mellan staden och floden Severn. Man fick tillstånd av parlamentet att bygga denna kanal. I beslutet godkändes att det nybildade bolaget fick sälja andelar för 33 400 pund och ytterligare 20 000 pund om det befanns nödvändigt. Arbetena startade 27 juni 1768 och den 12 mars 1771 öppnades kanalen officiellt för trafik. Den hade då bara kostat 23 500 pund.
Kanalen byggdes som "broad", det vill säga för 4,4 meter breda båtar med en maximal längd av 20 meter. Kanalen var 9,2 kilometer lång, hade 8 slussar och den totala lyfthöjden var 17,2 meter.

När Worcester and Birmingham-kanalen 1815 öppnades för trafik i hela sin längd befarade man i Droitwich att det skulle inverka menligt på deras kanal. Man försökte få till stånd ett samarbete. Bland annat tog Worcester and Birmingham-bolaget över underhållet av Droitwich-kanalen.
För att underlätta trafiken sökte och fick man 1852 tillstånd att bygga Droitwich Junction-kanalen som en förbindelse mallan Barge-kanalen och Worcester and Birmingham-kanalen vid Hanbury Wharf. I praktiken byggdes den nya kanalen av ett fristående bolag och uppgörelsen var sådan att Worcester and Birmingham skulle leasa den. Samtidigt förlängdes alla slussarna i Barge-kanalen så att de normala kolpråmarna kunde ta sig igenom. Detta förlängningsarbete vart klart sommaren 1854 och Junction-kanalen några månader senare. Junction-kanalen blev en av de allra sista kanalerna som byggdes under kanalboomen i Storbritannien och den byggdes som en "narrow"-kanal, det vill säga slussarna tillät bara båtar med 2,1 meters bredd, ett mått som passade alla kolpråmar.
Från 1853 leasade Worcester and Birmingham-kanalen även Droitwich Barg-kanalen på ett 21-årigt kontrakt.

Under 1860-talet var Worcester and Birmingham-bolagets ekonomi hårt ansträngd och man fick erbjudande från tre olika järnvägsbolag om att sälja sina kanaler 1866. Järnvägsbolagen planerade att fylla igen kanalerna och bygga järnvägar på dess mark, vilket krävde godkännande från parlamentet. Förslaget blev inte godkänt.
Ett bud om köp av bolaget 1873 från Sharpness New Docks Company gick dock igenom. Droitwich-kanalerna ingick i köpet. Genast började man förbättra huvudkanalen. Droitwich-kanalerna muddrades grundligt 1881, men man fick aldrig önskad lönsamhet på verksamheten. 1906 översteg underhållskostnaderna inkomsterna och därefter förföll kanalerna. Den sista båten passerade Barge-kanalen 1916 och Junction-kanalen 1928.
Man fick tillstånd från parlamentet atts tänga kanalerna 1939.

Under 1963 diskuterade myndigheterna i Droitwich regelbundet vad som kunde göras av kanalerna. Samtidigt startade M. Sinclair en kampanj för restaurering. Han hävdade att det kunde göras på två år. Myndigheterna insåg värdet av att ha kanalerna kvar. En artikel i Worcester Evening News väckte allmänhetens intresse 1966 och en frivilliggrupp för kanalrenovering bildades 1969. 1973 bildades Droitwich Canal Trust med kommunalt stöd.
Med många olika insatser och bidrag från många håll kunde en första kanaldel öppnas för trafik 1986. En undersökning 2002 visade att en fullständig restaurering av de båda kanalerna skulle kosta 9,5 miljoner pund. Två år senare fick man 4,6 miljoner pund från Heritage Lottery Fund. 2007 hade man fått ihop hela 10,7 miljoner pund och lämnade in en ansökan till parlamentet för att få tillstånd, vilket beviljades.
Det var tänkt att restaureringen skulle ta två år, men arbetena försenades av olika skäl. Först den 11 september 2010 blev Barge-kanalen officiellt öppnad för trafik och den 1 juli 2011 öppnades Junction-kanalen.

Källor: Brian Roberts, Britain's Waterways, 1999. Peter L. Smith, Discovering Canals in Britain, 1997. L.A. Edwards, Map of the Inland Waterways of England and Wales, 1991. E. & R Bailey, The waterways of Britain and Europe, 1990. Charles Hadfield, British Canals, 1979. Dessutom ett flertal webbsidor.

Sänd gärna kommentarer och fler länktips till: Bosse Arnholm

Tryck här för att komma tillbaka till Europasidan.

 


Denna sida ändrades senast