Küstenkanal
Untere Hunte

1893 stod en avvattningskanal för Oldenburgs träsk- och myrområden färdig. Den anslöt till Untere Hunte i Oldenburg och anslöt i andra ändan till floden Leda som i sin tur mynnar i Ems. Denna avvattningskanal var farbar för ganska små fartyg som bland annat fraktade torv och gödningsmedel.
En del av denna kanal, Elisabethfehnkanalen, finns ännu kvar och nyttjas numera enbart av fritidsbåtar.
Staden Oldenburg startade 1922 med att förbättra och förstora denna kanal så att den kunde ta större fartyg. Men man valde att inte helt utnyttja den gamla kanalen. Nu siktade man i stället mot Dörpen högre upp i Ems. Redan 1924 var man framme vid landsgränsen mot dåvarande delstaten Preussen.
Tanken var säkert att Preussen skulle bygga sin del av kanalen lika snabbt som Oldenburg byggt sin, men så blev inte fallet. Preussen påbörjade sin del 1927 och de blev färdiga först 1935 då Küstenkanalen kunde invigas i hela sin längd.
Kanalen fick stora skador under andra världskriget vilka reparerades under åren 1948 till 1951. Under åren 1965 till 1985 byggdes kanalen ut för att klara europafartyg på 1000 ton. Den byggdes ursprungligen för 600 tons fartyg.

Fakta Küstenkanalen: Kanalen är 70 kilometer lång mellan Oldenburg och Ems. Det finns två slussar. En vid Dörpen nära Ems och en i Oldenburg.
Maximal fartygslängd i slussarna är 80 meter, max bredd 9 meter och max djupgående 2,0 meter. Lägsta fria seglingshöjd är 4,5 meter.
Untere Hunte ligger i tidvattenområdet och är 25 kilometer lång. Här finns inga slussar och här tillåts fartyg med en maximal längd av 85 meter och en max bredd på 10 meter. Normalskillnaden mellan ebb och flod vid mynningen i Weser är 3,6 meter och i Oldenburgs hamn 2,5 meter.

Fakta Hunte: Denna flod är Wesers näst längsta biflod med sina 189 kilometer. Källan finns i Wiehengebirge på 185 meters höjd över havet. Källan ligger i ett naturskyddsområde.
Nära Bad Essen passerar Hunte under Mittellandkanalen och längre norrut under sitt lopp passerar floden naturparken Wildeshauser Geest.
I Oldenburgs södra utkanter delar sig Hunte i två armar. Alte (Gamla) Hunte leds i en kulvert under Küstenkanalen och fortsätter sedan norr om Küstenkanalen i ett förlopp som omarbetats mycket under senare är till ett naturnära utseende. Neue (Nya) Hunte flyter söder om Küstenkanalen och förenar sig med den i Oldenburgslussens sydliga förhamn. Nya Hunte har fått sitt namn då denna arm skapades i samband med bygget av Küstenkanalen.
Gamla och Nya Hunte förenas åter i Oldensburgs Wendeshafen där floden gör en näranog 90 gradig sväng åt nordost, en riktning den har till utloppet i Weser.
Bortsett från den sträcka där Hunte är en del av Küstenkanalen och därifrån till utloppet i Weser förekommer inte någon sjöfart på floden. På en 412 kilometer lång sträcka längre uppströms är dockkanotpaddling och rodd tillåten

Läs mer om Splittingkanalen och Börgerwaldkanalen här.
Läs mer om Elisabethfehnkanalen här.

Infarten från EMS

Infarten från EMS

Infarten till sidorkanalen Splitting-Kanal vid Surwold

Infarten från EMS

Infarten från EMS

Infarten till sidokanalen Splitting-Kanal vid Surwold

© Bilderna tagna 2011 och 1998 av Bosse Arnholm

Cäcilienbron i Oldenburg. Här kan gångarna passera även när bron öppmnas för kanaltrafik.

Kanalen inne i centrala Oldenburg.

I gamla Stadthafen har Oldenburg WSV sin hamn med gästplatser.

Får betar på Untere Huntes kanalbankar.

Cäcilienbron i Oldenburg. Här kan gångarna passera även när bron öppnas för kanaltrafik.

Kanalen inne i centrala Oldenburg.

I gamla Stadthafen har Oldenburg WSV sin hamn med gästplatser.

Får betar på Untere Huntes kanalbankar.

© Bilderna tagna 1998 av Bosse Arnholm

Källor: Egna iakktagelser på plats 1998 och 2011, samt flera farledsböcker och internetsidor.
Sänd gärna kommentarer och fler uppgifter till:

Tryck här för att komma tillbaka till Europasidan.

 

Denna sida ändrades senast