Gudenå

I äldre tid var Gudenå en av Jyllands viktigaste huvudvägar. Visserligen fanns även då en del strömmar och andra hinder för båttrafik, men detta var ändå avsevärt enklare och bättre än att försöka frakta gods och passagerare på de fåtaliga och eländiga landsvägarna.
Från 1400-talet finns bevis på att pråmfart förekommit på Gudenå. Då bekantgjorde kung Christoffer av Bayern att "dragkarlar hade rätt att dra pråmar upp längs ån med rep".
1776 gjorde landinspektören Weseberg en utstakning för en kanalisering av floden. Han kom fram till att det behövdes 16 slussar. Detta ansågs alltför dyrt så planerna lades på hyllan.
1799 fick man den danska regeringen med på noterna och en ny undersökning gjordes. Den beräknade kostnaden stannade nu på 20 000 kronor vilket ansågs rimligt, men även detta försök strandade på motstånd från ålafiskare med fasta fångstplatser i ån och från innehavarna av Ans Kro som var de enda med handelsrätt i området. De fruktade konkurrensen från Silkeborg.
1804 blev H.P. Ingerslev ägare till Silkeborg Hovedgård. Han var väldigt angelägen om att få en smidig vattenled för transporter. Undersökte först en farled från Silkeborg till Århus, men denna plan övergavs på grund av för stora höjdskillnader. Därefter tittade han som sina föregångare på Gundenå nedströms till Randers. Där hade redan skapats en bra förbindelse mellan Randers och Bjerringbro. Återstod alltså delen mellan Silkeborg och Bjerringbro.Mot ett statligt lån på 100 000 kronor erbjöd han sig att skapa en kanal mellan Silkeborg och Bjerringbro med ett minsta djup av 1 meter och en bredd på mellan 9 och 10 meter, samt att bygga en dragväg längs ån, samt dessutom att ta bort alla ålfängen och andra hinder. Staten å sin sida förbjöd samtidigt anläggande av nya ålfängen och broar och förklarade att ett tillräckligt utrymme längs kanalen exproprierades.
På detta bet inget motstånd och arbetena blev utförda. Men den förväntade transportökningen uteblev. Mest var det trä och säd i pråmlasterna. Detta gav inte Ingerslev de imkomster han behövde för att betala räntan på sina lån för kanalen. Det slutade med att staten köpte Silkeborg vid en tvångauktion 1823.
Men efter hand kom den väntade trafiken på Gudenå igång. Torvfabriker och tegelbruk anlades i dess närhet och skapade en lönsam trafik. Även passagerartrafiken ökade.
Sedan dröjde det inte länge innan den verkliga storhetstiden startade, vilket skedde då Silkeborgs papperbruk startades. När den startades fraktades råvaror till och slutprodukter från bruket på Gudenå.
1842 upprättades en å-förening med styrelse för att ordna regler ocxh ramar för trafiken och 1851 fick man tillstånd och pengar från staten till en fördjupning av farleden, för att bygga en än bättre dragstig, för att höja alltför låga broar och för att bredda rännan så att pråmar lättare kunde mötas.

När pråmtrafiken var som mest intensiv var mellan 150 och 200 pråmar samtidigt på gång i ån, men trafiken minskade efter 1864 då en järnväg anlades mellan Randers och Bjerringbro. Tappet blev än större då järnvägen dragits fram till SIlkeborg 1871. Men fortfarande var det ansenliga mängder gods som transporterades på ån och det var inte förrän 1920 då Gudenåcentralen och Tange Sø anlades som pråmtrafiken upphörde.

Hjejleselskabet
Detta bolag stiftades den 14 februari 1861 på Hotel Dania i Silkeborg för att driva passagerartrafik på Silkeborgssjöarna. Initiativtagare var stadens grundläggare Michael Drewsen som också valdes in i sällskapets första styrelse.
Sällskapets första båt blev hjulångaren Hjejlen som inköptes samma år och som gjorde sin första tur den 24 juni 1861 med bland andra kung Frederik 7 och grevinnan Danner ombord.
Hjejlen finns fortfarande kvar i drift varje år och är sällskapets stolthet. Fartyget drivs fortfarande av samma ångmaskin som när det var nytt, vilket betyder att Hjejlen är det äldsta ångfartyget i världen med originalmskinen fortfarande i drift.
Under årens lopp har åtskilliga båtar köpts och använts. Idag har man nio fartyg i drift och under sommarhalvåret går dagliga turer mellan Silkeborgs hamn och Himmelbjerget.

Gudenaacentralen
Med en damm skapade man ett fall i Gudenå på 10,5 meter för att driva en vattenkraftstation. Detta blev Danmarks största vattenkraftverk, och är så än idag. Uppströms dammen skapades Danmarks största konstgjorda sjö, Tange sø. I kraftverket genereras årligen cirka 11 miljoiner kWh. Vattnet från dammen leds genom tre dubbla turbiner som i sin tur driver de ursprungliga generatorerna.
Dammen, den konstgjorda sjön, utgör en del av Gudenå mellan Silkeborg och Bjerringbro.

Suseån vid Bjerringbro

Läs också om Kare Holm kanal som finns ute i Randers fjord.

Bosse Arnholm

Tryck på denna slussport för att komma tillbaka till samlingssidan för danska kanaler.

Denna sida ändrades senast