Aralsjön

Aralsjön är en saltsjö, alltså en sjö utan utlopp, vilket betyder att vattnet till slut blir salt då det är avdunstning som reglerar sjöns nivå. Det vatten som avdunstar tar inte med sig det salt som naturligt finns. Historiskt har Aralsjön haft två stora tillflöden, Sur Darya i norr och Amu Darya i söder, vilka båda är bland de längsta floderna i Asien.
Innan Aralsjön förtvinade fanns där en omfattande sjöfart. Den var en viktig transportled och fisket var mycket givande så det fanns en stor fiskebåtsflotta.
Runt sjön växte en mängd industrier upp, och som brukligt under industrialiseringens tid, renades inget, eller mycket lite, av det processvattnen som släpptes ut. Runt sjön fanns också ett omfattande jordbruk som orskade stora utsläpp av gödnings- och bekämpningsmedel.
Alla dessa utsläpp orsakar sjukdomar hos den befolkning som finns kvar runt sjön. I flera städer har mer än hälften av befolkningen gett sig av på grund av de höga gifthalterna och den allt sämre ekonomin.

Aralsjön är väl mest känd för den stora naturkatastrof som människan förorsakat den, uttorkningen av sjön.
Orsaken kan sökas i ett beslut taget av Lenin och bolsjevikregeringen 1918, nämligen att vattnet i Aralsjöns två tillflöden, Syr Darya och Amu Darya skulle användas för bevattning av odlingar av spannmål, meloner, bomull och ris.
Enligt detta beslut började byggdes bevattningen ut etappvis uppströms båda floderna. Till att börja med syntes inga stora förändringar i Aralsjön. De kom först under 1960-talet då Amu Daryas ursprungliga utlopp i Aralsjön inte fick tillräckligt med vatten och utloppet i Aralsjön till slut helt torrlades.
Sedan gick det fort. Vattenytan har minskat med mer än 60 procent, vattenvolymen med mer än 80 procent och vattennivån sjunkit hela 19 meter!
1982 tvingades man stoppa allt kommsersiellt fiske i sjön. Fiskebåtarna kunde helt enkelt inte komma från kaj av brist på vatten. I staden Aralkum finns en skeppskyrkogård där man kan se de strandade vraken av fiskebåtar och fraktfartyg.

En mängd olika förslag att få mer vatten till Aralsjön har sjösatts sedan dess. Bland annat har man föreslaget att vända någon av floderna, Ob, Volga eller Irtysj mot Aralsjön, att spränga en kärnladdning i någon närbelägen glaciär för att få fram smältvatten och en hel del lika "vansinniga" ideér. Ingetdera har blivit förverkligat.
Idag har räddningsaktionerna tagit andra vändningar.
Experterna anser idag att hela södra Aralsjön är förlorad och kommer att förlora än mer vatten. Det vatten som tas ur tillflödet Amu Darya har blivit alltför livsnödvändigt just där det idag gör nytta för att man skall kunna strypa avflödet.
I det fallet har man koncentrerat sig på att minska de stora förlusterna av vatten genom försök med mer ekologiska odlingar och framför allt genom att få fram växter som kräver mindre vatten.. På det viset borde man kunna rädda tillbaka en liten del vatten till Aralsjön.
I norra Aralsjön strax söder om Syr Daryas mynning har man med pengar från världsbanken byggt en damm över sjön, den så kallade Kokaral-dammen. Arbetet med denna damm var klart 2005 och sedan dess har nivån här höjts med cirka fyra meter.
Det finns alltså hopp att denna lilla del av Aralsjön kan återfå en del av sin forna glans.

1960 var Aralsjön världens fjärde största insjö. Nu återstår bara en bråkdel av den.
Det land som frilagts består till största delen av sand och grus med mycket hög saltinblandning. De fritt liggande saltflingorna flyger bort med vinden och ställer till med skador både när och fjärran. Man har funnit saltkorn från Aralsjön långt bort i Turkiet!

Källor: Nordisk Familjebok, NE, samt ett flertal internetsidor.
Sänd gärna kommentarer och tips till: Bosse Arnholm

Tryck på denna pil för att komma tillbaka till kanalstart-sidan.

Denna sida ändrades senast